Texten är baserad på denna sonett av Lysander, publicerad i sonettsamlingem Okeaniden (2020)
Jag levde ensam under många år
på gränsen av den mänskliga förmågan,
där sanden virvlar och där himmelslågan
förföljer skoningslöst vart livets spår.
Där fick jag lära mig av ökendjuren
att dricka, där det inget vatten finns,
att segra, där det inga segrar vinns,
att stå emot den kvävande naturen.
I hettan odlade vi fikonlunden
med skugga kring en glasklar källa
och solen hjälpte vi att blicken fälla
De visade mig öknen såsom grunden
för denna dröm som drömmes jorden kring
att skapa någonting ur ingenting.
