Texten är baserad på denna sonett av Lysander, publicerad i sonettsamlingem Okeaniden (2020)
Lotta och den gamle
Den sorg som hör en annan vinter till
hon såg på väg till isen genom gläntan
Där satt en åldrad vandrare helt still
så nära slutet på sin långa väntan
På isen tecknades en jätte-åtta
av Lottas målmedvetna skridskoskär
Terrängen dolde, himlen ville blotta
(den gamles nöd) hans sista livsbesvär
En stund väl slets han mellan oss och dem,
men när så mörkret över bygden föll
och Lotta drömde vackert i sitt hem,
då visste han vid allt han heligt höll
att den var lika god som barnets bädd
den vita äng där vilan blivit redd.
