Texten är baserad på denna sonett av Lysander, publicerad i sonettsamlingem Stormens barn (2019)
I Vulkanernas Tid
Klockan som var ett blev plötsligt kvart i tolv.
Motsols tickar tiden. Baklänges spann naven.
Lavan flödar uppåt. Du kryper upp ur graven.
Var är vi nu? Är detta taket? Nej, det är ditt golv.
Vulkanerna ger liv, fast det sägs att de föröder
Landskapen som rusar fram och skövlar skogar.
Rutten haj. Philip K Dick på Islands bästa krogar.
Sov sött! Ditt hjärta bultar ömmast när det blöder.
Jolnir. Solen skiner. John Pohlman spådde snö.
Blomman kröp tillbaka, ville hellre vara frö.
Isen brann. Vi hann rädda det käraste ur huset.
Farmors foton. Vi står i trasor nu i morgonljuset.
Regnet som föll uppåt och jorden som föröddes.
Du trodde att du skulle dö just när du föddes.
